Det är tack vare generationers avelsarbetet mot en arbetande hund som Flatten kan läras det mesta. Den skall ha en inneboende vilja att vara till lags kombinerat med en god näsa och en stor arbetslust. Det finns många duktiga flattar som tävlar med framgång på allt från lydnadsprov, bruksprov i grenarna sök spår och rapport till agility. Många flattar är också kontrakterade tjänstehundar räddning och det finns några som till och med har blivit utbildade till narkotikahundar. Men det är som jakthund och en oförtrutet arbetande eftersökshund på både småvilt och klövvilt som vi använder våra hundar.

Här följer en berättelse om ett eftersök på fågel.
Efter en gemensam andjaktskväll samlades jaktlaget vid jaktstugan för kaffe och samkväm. När alla börjat berätta om jakten visade det sig att det fortfarande fanns två änder som inte återfunnits vid en av dammarna trotts att utbildade apportörer funnits med. Vi erbjöd oss att åka dit för att göra ett nytt försök att hitta dem. Ganska snart återfanns den ena, en bra bit ifrån dammen. Så fortsatte sökandet efter den andra, hundarna arbetade sig igenom terrängen men ingen and kunde hittas. Efter en stund började missmodet stegras i mörkret och vår eftersökspatrull började bege oss mot bilarna. Men en av våra flattar ville inte följa med. Efter några fruktlösa försök att kalla in Elvira insåg Marie att hon ville att man skulle följa med henne. Efter en bits promenad kom de fram till hörnet av ett hägn, där Elvira försökte få in huvudet under nätet. Med gemensamma krafter flyttades några stenar och staketet kunde lösgöras så pass att hon på sidan kunde hjälpas under. Tiken försvann och med henne även ficklampans sken. Den uppladdningsbara ficklampan hade gjort sitt för kvällen. Tystnad bara vindens vinande hördes! Minutrarna gick och nu började funderingar kring vad det var för hägn hon släppt in i. Vad det inte så att det på jaktmarken fanns ett viltsvinshägn! Efter ca 10 långa minuter började Marie ropa på sin hund i förtvivlan, var hade hon blivit av. Så helt plötsligt stod hon där innanför staketet med en and i munnen som fortfarande var vid liv. Dubbel glädje: hunden åter och även en skadskjuten and. Vildsvinshägnet låg förstås långt därifrån på andra sidan av jaktmarken.

Sanne apporterar en fasan.

Tack vare sina egenskaper kan den läras att följa spår efter skadat vilt och på så sätt hjälpa jägaren att finna även större villebråd som rådjur hjort eller älg.

Här följer berättelser om några olika eftersök som våra flattar genomfört under de senaste jaktsäsongerna.

Jaktsäsong 2002/2003
En bock påsköts i första drevet av en passkytt med hagel under en större klappjakt. Passkytten trodde att hans två skott bommat då bocken kastat in bakom ett buskage i skottögonblicket. Kontroll på skottplatsen gav inget och inte heller en kortare spårning på ca 50-100m. Eftersöket med Olga påbörjades efter sista såten och bocken återfanns död efter ca 500 m spårning i ett tätt granbestånd. Vid urtagningen konstaterades två hagel lågt i lungan på vänster sida. Några övriga hagel fanns i hals och huvud. Av detta kan man lära sig att skott mot rådjur med hagel alltid kräver en nogrann kontroll. Hunden skall kunna följa spår efter skadat vilt som inte lämnar några större mängder blod efter sig.

I samband med en representationsjakt där vi fanns med som hundförare påsköt en passkytt ett ensamt dov med ett skott och en räv med två skott på samma pass (klass 1 studsare). Inget av djuren fanns kvar i skottplatserna. Efter en stunds skottplatsundersökning där räven skulle ha legat lämnades denna för att kontrollera skottplatsen för dovviltet, inte heller där fann vi några spår som tydde på träff. Elvira sattes på spåret efter dovet och spårade i ca 600m men inget under spårarbetet tydde på träff. Efter en stunds vila sattes Elvira på skottplatsen för räven och tog upp ett spår som ledde in i en grantätning. I denna tycktes räven vandrat runt i lite olika riktning innan den bestämt sig för att lämna tätningen i riktning från passet utmed en mindre skogsbilsväg. Inte heller här fanns något som tydde på träff under ca 300 meters spårning. Av detta kan vi lära oss att det är viktigt att ha en hund som även kan spåra djur som inte är skadade. Detta för att kunna göra bedömningen att skottet kan avskrivas som en bom.

Jaktsäsong 2003/2004

Meita och Sammie på älgjakt efter ett lyckat eftersök.

Jaktsäsong 2004/2005
Jag blev uppringd av min jaktgranne och ombads hjälpa till med ett eftersök på em i slutet av oktober. Jägaren hade skjutit två skott mot en älgkalv och när skytten skulle gå fram till skottplatsen anföll kon. Vi fanns på plats ca en timme efter skotten och påbörjade en ansmygning mot skottplatsen med full skjutberedskap. Allt verkade lugnt och väl framme vid området för skottplatsen fick Sanne som följt med fullt utrustad (med reflexväst och sele)vid min sida uppdraget att söka upp spåret. Nu var det ganska mörkt men tack vare pannlampan så kunde vi följa hennes förehavanden. Hon fann snabbt spåret och spårade lugnt fram till kalven som låg död ca 150 m från skottplatsen. En god eftersökshund bör ha förmågan att kunna hitta skottplatsen och spårbörjan även utan hjälp av föraren. Detta är speciellt viktigt vid spår i mörker.